To be continued
Hmm, satt precis och funderade på vad det var för dag idag, de bara flyter ihop. Det är mörkt när man vaknar och det är mörkt, nästan, när man åker hem från jobbet, sååå tråkigt. Jobbet rullar på för fullt. Har idag varit på introduktion på facket, känns riktigt kul! Ser fram emot detta uppdrag men tror att det kommer bli svårrott då syrrorna på min avdelning är rätt passiva. Skickade ut ett mail för ca en vecka sen och bad alla skriva några rader om vad de tycker om varannan helg tjänstgöring, inte fått ett enda svar....det säger en del... Ja, ja, jag tror på facket och på den styrka som man har tillsammans som flera. Och vi måste fortsätta kämpa, vi får inte ge upp, då vinner de ju totalt. Den kontakten jag har haft med facket, i och med mitt förra jobb och allt med det, har bara varit positiv. De har varit väldigt handlingskraftiga och hjälpsamma, även med mycket kort varsel. Det är tack vare dem min uppsägning från mitt förra jobb gick någorlunda smidig, annars hade jag varit kvar där och förmodligen haft en lång sjukskrivning i ryggsäcken.
Måste säga också att tiden på kirurgen inte var helt onödig, det är tack vare dem jag bestämt mig att testa att vara förtroendevald. Det är så många sköterskor som inte får det som de har rätt till. Kan ju bara se till detta med min övertid, det är inte bara jag som sitter i samma sits. Och lååångt ifrån alla som gör något åt det utan bara godtar att arbete till sent in på natten endast ska ge plusflex. Detta är sååå fel. För min del handlar det om ca 2500 som landstinget är skyldiga mig, och då har jag bara jobbat där i fem månader....
Igår kontaktade jag facket efter att fått svar från min förre chef: "Du har fått den ersättningen du har rätt till och du har avslutat din anställning hos oss, mvh ...." Kände mig så liten när jag läste mailet, blev jätte ledsen. Kände igen ångesten sen tidigare kontakter med denne chef, fan att han påverkar mig så mycket. Jag känner mig så himla överkörd och det värsta är att jag känner mig som en jobbig typ för att jag inte ger mig. men det handlar ändå om ersättning som jag har rätt till enligt lag, ska inte behöva känna så här, men gör det ändå.... Nåväl, facket sa åt mig att be om en skriftlig förklaring till varför de inte betalar ut ersättningen och att jag därefter ska skicka den till dem så tar de över och hjälper mig. Det är så skönt att höra dem när de säger att: "detta ska du inte behöva dra själv, självklart ska vi hjälpa dig". Tack Vårdförbundet!!
Jag ger inte upp!
Andreas: Klart det är landstinget, vad annars??
