Rättshaverist, javisst!!

Jo, så är det, that´s me. Jag anser det jätte vitktigt att värna om ens rättigheter men också att man vet sina skyldigheter. Allt handlar om att ge och ta. Just nu känns det som det bara tas av mig, hela tiden. Har precis varit i kontakt med a-kassan, har fortfarande inte fått min ersättning från sommaren. Jag börjar nästan undra vad det är för fel på mig, bara massa strul runt mig för tillfället. Det värsta är att man känner sig så himla liten, vet att jag även nämnt det tidigare när det gäller mitt förra jobba. När det gäller a-kassan är det fruktansvärt byråkratiskt, de måste gå efter sina lagar och regler vilket jag förstår. Dock kan jag tycka att man behöver inte vara otrevlig som handläggare, de sitter inne med massa kunskap om deras område och har med det en stor makt. När de är otrevliga så utövar de denna makt över en och man känner sig som sagt mycket liten. För att ge lite bakgrund är det tydligen så att om man jobbar för en bemanningsfirma får man inte stämpla upp. Jag är fortfarande med i finans och försäkringsbranschens a-kassa från den tiden när jag jobbade på banken. De bemanningsföretag som finns i denna branschen ger en grundlön oavsett hur mycket man arbetar och sen får man provision, så här fungerar det ju inte inom vården, så den regeln blir lite svår att förstå för mig. Men, men, jag har acceterat det och kommer när detta är över byta till akademikernas a-kassa där jag bör höra hemma. Men, som sagt, man måste inte vara otrevlig bara för att jag inte är insatt i deras arbete, lagar och regler, de får gärna förklara för mig på ett trevlig sätt så jag förstår vad jag ska göra, vad jag har för skyldigheter. Jag vet att jag har en rätt i och med att ha en arbetslöshetsförsäkring, att få ersättning när jag är arbetslös.

Nåväl, mammas ord gör sig uppenbara i min hjärna emellanåt, "välj dina strider", "är det värt att lägga all energi på det". Och då tar jag ett steg tillbaka och funderar, men jag har svårt att släppa när jag anser att jag behandlas fel och illa. Som en av kvinnorna på kassan som hotade med att jag minsan kan bli avstängd och utesluten ur kassan om jag inte gör som de säger. Jag gör gärna som de säger om jag vet vad jag ska göra, men vissa saker anser jag att man måste ifrågasätta och inte bara tacka och ta emot. Det är som med varannanhelgtjänstgöringen nu och uppsägandet av vårt avtal, många säger inget utan bara nickar och säger javisst. Och sen snackar de en massa skit efteråt och gnäller. Om man inte agerar får man skylla sig själv...

Nu ska jag hänga tvätt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0