Systerkarin

Nu har vi bott i Linköping i två hela dagar. Det var inte förrän i söndags kväll, då sista lasset gick, som känslorna kom. Tårarna bara forsade ner förmina stackars trötta kinder och jag började förstå att det verkligen var allvar, vi ska bo i Linköping de närmaste 2,5 åren. Jag har ett starkt band kopplat till Nyköping, detta visste jag redan innan men jag trodde inte att det var så här starkt, som det nu har visat sig. Hade jag inte haft min älskade Alexander vid min sida så hade detta inte varit genomförbart. Men nu är vi på plats och jag har varit på mitt nya jobb i två hela dagar. Nu börjar det nya äventyret, att arbeta som syrra på ett sjukhus som jag aldrig tidigare satt min fot på. Jag har redan insett att det skiljer sig väldigt mycket från Nyköpings lasarett. Rutiner, system mm är helt annorlunda och jag kommer på mig själv att hela tiden prata om dem och vi, men jag är ju faktiskt VI med dem nu...konstigt...