Första dagen
Nu är första dagen genomförd. Känns riktigt bra! Kom tillsammans med två studenter till eftermiddags genomgånen och blev presenterad: "Det här är Karin, ny medarbetare och det här är två studenter". Det kändes så himla konstigt att inte benämnas student längre utan medarbetare. Jag är inte student utan sjuksköterska, jag fick till och med ta av "de anställdas" kläder, de med fina blå kanter på, så nu är jag sjuksköterska OCH anställd. Häftigt!
Idag har jag faktiskt hittat till ett solarie, skönt med lite värme och ljus i dessa mörka och kalla tider. Det är intressant att gå runt här i kvarteren och upptäcka nya gator och nya hus och ha den här känslan av att "här har jag aldrig varit". Men det är väldigtjobbigt också. Jag pratar dagligen med mina nära och kära i Nyköping och Götet så klart, och de känns så otroligt långt borta. Men egentligen är de ju inte så långt borta, tar bara en timme med bil och så är jag där om jag skulle vilja. Det slog mig att när jag var i Kiev och ringde syrran som jag inte pratat med på nästan tre veckor ås reagerade jag inte så mycket över det, var ju som vanligt. Men när jag pratar med henne nu känns det som hon är hundra miljarder mil bort. Är väl kanske för att jag vet att jag inte bor i Nyköping längre, det här är definitivt. I Kiev visste jag ju att jag skulle hem...ja, ja...
Jobbet var bra idag, få patienter med ändå mycket att göra. Lasarettet är inte lika modernt och nytt som det jag är van vid. De har dessutom precis gått över till datoriserad journaler så det är mycket buggar i systemet som stör. Detta gör att dokumenteringen inte förs helt och fullt på dator utan en del förs fortfarande skriftligt. Jag tycker det är svårt att hålla reda på vad som ska vara vart och rädd för att jag ska missa viktig info, men det löser väl sig med tiden =). Det verkar i alla fall vara bra arbetskamrater så det tackar jag för! =)
Idag har jag faktiskt hittat till ett solarie, skönt med lite värme och ljus i dessa mörka och kalla tider. Det är intressant att gå runt här i kvarteren och upptäcka nya gator och nya hus och ha den här känslan av att "här har jag aldrig varit". Men det är väldigtjobbigt också. Jag pratar dagligen med mina nära och kära i Nyköping och Götet så klart, och de känns så otroligt långt borta. Men egentligen är de ju inte så långt borta, tar bara en timme med bil och så är jag där om jag skulle vilja. Det slog mig att när jag var i Kiev och ringde syrran som jag inte pratat med på nästan tre veckor ås reagerade jag inte så mycket över det, var ju som vanligt. Men när jag pratar med henne nu känns det som hon är hundra miljarder mil bort. Är väl kanske för att jag vet att jag inte bor i Nyköping längre, det här är definitivt. I Kiev visste jag ju att jag skulle hem...ja, ja...
Jobbet var bra idag, få patienter med ändå mycket att göra. Lasarettet är inte lika modernt och nytt som det jag är van vid. De har dessutom precis gått över till datoriserad journaler så det är mycket buggar i systemet som stör. Detta gör att dokumenteringen inte förs helt och fullt på dator utan en del förs fortfarande skriftligt. Jag tycker det är svårt att hålla reda på vad som ska vara vart och rädd för att jag ska missa viktig info, men det löser väl sig med tiden =). Det verkar i alla fall vara bra arbetskamrater så det tackar jag för! =)
Kommentarer
Trackback
