Blandad kompott
Tänk att man kan fyllas med så många olika känslor. Tänk att känslor känns på så många olika sätt och att de kan variera så mycket i styrka. Tänk att känslor kan göra en så trött och ibland så lycklig och glad. Denna dagen har varit en dag fylld med massa olika känslor och nu är jag helt slut och vill bara sova, men då befinner sig känslan av att inte vara trött hos mig fast jag är helt matt, ingen ordning alls.
Nå väl, andra dagen på jobbet. Har haft en egen nyckel till läkemedelsrummet, WOW, vilken känsla. Känslan av att göra något förbjudet men sen känslan av att det är riktigt, jag får vara där, jag är behörig. Men ändå finns känslan hos mig att jag är på förbjuden mark och när sköterskan jag går med lämnar mig i detta heliga rum känner jag mig som ett barn med fingrarna i kakburken, ska någon komma på mig?
Känslan som finns där av att vara en medarbetare, att ha ett arbete, att vara behövd och saknad om man inte dyker upp är obeskrivlig. Känslan av att vara ett jag infinner sig automatiskt.
Väl hemma, eller hmm, "hemma" än så länge, känns inte riktit som hem än. Här hemma fylls jag av känslan kärlek och omtanke, det är underbart att vara älskad och det tackar jag för. Känslan av trygghet infinner sig när jag är runt min sambo Alexander.
Men ack vad det kan svänga. Vi har varit på bio ikväll och sett "Benjamin Buttons", mycket sorlig film och ska absolut inteses på bio då många tårar fälls, känslan av pinsamhet infinner sig då. Något med filmen och hela situationen fick mig att bryta ihop totalt. Känslan av hemlängtan och enorm saknad av mina nära och kära hemma i Nyköping infann sig bums. Och det gick verkligen inte att hejda. En känsla jag aldrig känt tidigare bollmar upp i mig, först kommer inga tårar utan bara hulkandet och en konstig känsla av tryck över bröstet. Alexander kramar mig och håller om mig hela vägen hem, känslan av trygghet infinner sig snabbt. Jag känner inte att jag inte vill vara här i Linköping, jag tror att det kommer bli bra när vi landat ordentligt. Men det är något som saknas. Jag har kommit fram till att jag är nog en sån person som inte vill ha några stora förändringar i mitt liv. Tryggt och säkert ska det vara. Ett samtal med syster är alltid en speciell känsla, en blandning av trygghet, säkerhet, någon som känner en utan och innan. Ett råd från storasyster behöver egntligen inte innehålla en faktisk handling eller råd utan bara man får känslan av att bli lyssnad på räcker, i alla fall för mig.
Trots alla känslor som gjort min dag mycket svängig idag är jag oerhört glad för att jag känner. Jag är lad att mitt liv berikas av alla dessa känslor, för vad vore det annars, dött och trist?
God natt.
Nå väl, andra dagen på jobbet. Har haft en egen nyckel till läkemedelsrummet, WOW, vilken känsla. Känslan av att göra något förbjudet men sen känslan av att det är riktigt, jag får vara där, jag är behörig. Men ändå finns känslan hos mig att jag är på förbjuden mark och när sköterskan jag går med lämnar mig i detta heliga rum känner jag mig som ett barn med fingrarna i kakburken, ska någon komma på mig?
Känslan som finns där av att vara en medarbetare, att ha ett arbete, att vara behövd och saknad om man inte dyker upp är obeskrivlig. Känslan av att vara ett jag infinner sig automatiskt.
Väl hemma, eller hmm, "hemma" än så länge, känns inte riktit som hem än. Här hemma fylls jag av känslan kärlek och omtanke, det är underbart att vara älskad och det tackar jag för. Känslan av trygghet infinner sig när jag är runt min sambo Alexander.
Men ack vad det kan svänga. Vi har varit på bio ikväll och sett "Benjamin Buttons", mycket sorlig film och ska absolut inteses på bio då många tårar fälls, känslan av pinsamhet infinner sig då. Något med filmen och hela situationen fick mig att bryta ihop totalt. Känslan av hemlängtan och enorm saknad av mina nära och kära hemma i Nyköping infann sig bums. Och det gick verkligen inte att hejda. En känsla jag aldrig känt tidigare bollmar upp i mig, först kommer inga tårar utan bara hulkandet och en konstig känsla av tryck över bröstet. Alexander kramar mig och håller om mig hela vägen hem, känslan av trygghet infinner sig snabbt. Jag känner inte att jag inte vill vara här i Linköping, jag tror att det kommer bli bra när vi landat ordentligt. Men det är något som saknas. Jag har kommit fram till att jag är nog en sån person som inte vill ha några stora förändringar i mitt liv. Tryggt och säkert ska det vara. Ett samtal med syster är alltid en speciell känsla, en blandning av trygghet, säkerhet, någon som känner en utan och innan. Ett råd från storasyster behöver egntligen inte innehålla en faktisk handling eller råd utan bara man får känslan av att bli lyssnad på räcker, i alla fall för mig.
Trots alla känslor som gjort min dag mycket svängig idag är jag oerhört glad för att jag känner. Jag är lad att mitt liv berikas av alla dessa känslor, för vad vore det annars, dött och trist?
God natt.
Kommentarer
Trackback
