Systerkarin

Äntligen börjar jag vakna till lite, hmm, klockan är halv tolv och ångesten börjar krypa i mig. Ångest både för att jag snart ska till jobbet men framför allt ångest för att jag sovit halva förmiddagen och inte varit ute i det underbart fina vädret. Jag trodde ärligt talat att mitt liv skulle bli så mycket bättre när skolan var över. Sista terminen i skolan var hems och det som höll mig uppe var dels vår resa till Vietnam men också friheten att vara klar sjuksköterska. Att börja jobba. Hmm, nu känner jag tvärtom, jag vill tillbaka till skolan... Eller nej det vill jag inte, jag är glad att det är slut men jag vill inte vara på den här arbetsplatsen. Jag mår dåligt där. Det är stressigt, tycker att jag tidigare har klarat av stress men nu har jag börjat märka att jag glömmer massa saker när det är så stressigt. Kan till och med vara så att jag ska säga något och i nästa stund är det bort, POFF....

Jag vill vara vårglad! Inte deppig, sur, trött och en satkärring. Jag vill ut och köpa massa fina kläder nu när jag faktiskt har råd. Jag vill inreda mitt hem, nu när jag har råd. Och jag har ingen lust alls, inte till något. Det ända min tid går till är det här förbannade jobbet. Igår var jag hemma halv tolv, HALV TOLV!! Vi slutar 21.45. Sjukt, ja!

Nu ska jag sluta gnälla för en stund och dricka upp mitt kaffe och äta upp min kaviarmacka och mitt ägg. Och sen ska jag ta en sväng i solen så jag orkar jobba ikväll, och imorgon, och iövermorgon.

Presenter är på G pappa! =) Lägenheten var inte toppen, jag tror att vi kommer ha is i magen ett tag till för att se om vi hittar något annat.

På återseende!