Systerkarin

Onsdag, halva veckan har gått. Jobbar kväll idag så jag sitter här i soffan och surfar runt på nätet. Har ingen lust alls idag, borde faktiskt packa, inte sitta här fast i soffan. Jag ska åka till mamma imorgon kväll, jobbar till halv tio och börjar sju till halv fyra imorgon så jag MÅSTE verkligen packa innan jobbet idag. Tänkte prova att åka Bus4u imorgon, SJ ska ha 700:- för en biljett till Götet, helt jäkla sjukt. Ska inte gå in i någon diskussion om SJ, har jag gjort många gånger tidigare och det leder inte till ett dugg, man blir bara arg. Nåväl, bussen är en tredjedel billigare än tåget och går snabbare så det är ju inget att snacka om. Det är bara det där att jag blir lite som en kärring när det kommer till att åka tåg och buss. Jag tycker att det är väldigt stressande att passa en tid så, är man inte där så går ju bussen. Så för min del blir det alltid att jag är där jääätte tidigt, har stressat och kommer med andan i halsen och konstaterar att bussen/tåget går om en halvtimme. Och när man står där och väntar känner man hur eftersvetten börjar sippra fram ur varenda por på kroppen. Och man kan ju inte klä av sig ute då blir man ju sjuk, de har min mamma lärt mig =). Snacka om ilandsproblem. Imorgon eftermiddag är det dessutom medbestämmande möte på mitt jobb, mitt första som förtroendevald. Har ingen aning om hur det går till och tänk om någon ställer en fråga till mig, vad ska jag säga då? Ehee, vaddå, jag, ska jag tycka, nej just det ska jag ju inte, jag ska bara framför vad mina medlemmar tycker. Dock blir det lite svårt när inga av dem är engagerade... Ska bli intressant att se idag om någon av syrrorna har skrivit ned sina åsikter kring varannan helg. Tycker verkligen att det är så tråkigt att maninte engagerar sig, det är ju för sitt eget bästa, men det fattar inte folk.

Ja, ja, livet är inte enkelt. Jag tycker det är intressant med fackarbete och tror på att man kan påverka som grupp, svårt att dra ett lass jälv, det är det alltid oavsett vad det handlar om. Så jag tänker fortsätta. Sen kan man ju inte låta bli att ha tanken att om syrrorna på min avdelning inte bryr sig om detta, bryr de sig om något annat då, är de för förändring och förbättring. Är de för att fundera kring hur man kan utveckla vården till det bättre? Hmm, många frågor som jag tycker är ytterst viktigt att de finns på en avdelning som jag ska arbeta på. Jag tror på ständigt reflekterande kring det arbetet man utför och den vården man ger för att det ska bli otimalt för både patient och anställda. Så vi får se vart det hela tar vägen...

Nu har jag bladdrat färdig för idag,måste verkligen packa!!!

Hej, hej!!