Dilemma

Det är konstigt, ja, konstigt, men varför är det så. Jag funderar på det här med sjuksköterskor och undersköterskor och att vi har så svårt att sammarbeta. Varför är det så? Visst vi är ju alla olika och vi går olika ihop men vi måste ju fortfarande kunna uppföra oss professionellt. På vår avdelning är det ett ständigt problem att många av uskorna bara går när dagen är slut, gärna 15 min tidigare, utan att säga något. Så man vet inte om de är och fikar, sitter på huset eller har gått hem. Jag tycker det är viktigt att man sammanfattar sin dag inte bara för sig själv utan även tillsammans med den man har arbetat med för att se vad som varit bra och vad som kan göras bättre... Men, men, man kan inte alltid få som man vill. En sak är säkert att det man lär sig i skolan inte existerar i verkligheten.

Dessutom tycker jag att det är fascinerande hur stötande det kan vara när man delegerar de basala sysslorna som att hjälpa pat till toa, hämta något från köket el dylik. Det är inte så att jag inte kan göra det själv utan jag hinner faktiskt inte, men detta är svårt för en del att förstå. Utan då uppstår det osämja och tjurigheter och en känsla av att en del tycker man är lat som inte gör det själv. Är så trött på att det ska behöva vara så här och att man ska behöva känna sig dum för att man delegerar, min dag går ju inte ihop annars.... Jag efterlyser en arbetsbeskrivning för sjuksköterskor och för undersköterskor på min avdelning, vad respektive arbetsgrupp är ansvarig för, för att arbetspasset ska gå ihop.

Inga sysslor är mindre värda än andra!

Tack John för respons!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0