Systerkarin

Jag är heeelt slut, har arbetat helg, tack och lov varit ledig idag. Sov länge, länge idag, var väl behövligt, tyvärr så blir man ju lite stressad över att inte få något gjort när man väl är ledig. Men helgen har varit tung. Vinterkräksjukan härjar på vår våning. Där jag arbetar är det indelat i en akutavd och en avd med planerade operationer, här arbetar jag. Jag valde denna avdelning för att jag ville ha det planerat runt mig, inte oförutsedda händelser så som ett patient inflöde som inte går att styra över alls. Efter som att den akuta avdelningen eller som den kallas för tillfället, den smutsiga sidan, är stängd för intag av nya patienter så kommer dessa akuta patienter till oss. Vi har inte den bemaningen för att klara av detta patientflöda vilket gör att det blir fruktansvärt jobbigt att arbeta. Dessutom är det många av personalen som har insjuknat så det finns inte heller några att ringa in. Så det är bara att jobba på och se glad ut. Det är en konst det där att se glad ut och uppfattas som man har all tid i världen när ens patienter behöver en. Anhöriga som kommer och vill prata för att deras mamma eller pappa är mycket dålig. Och de är alltid så artiga och vänliga och smyger fram och frågar om de stör och frågar om man har tid, och jag vill inget hellre än att öppna mina armar och säga att jag har massa tid, vad kan jag hjälpa er med? Tänker jag till mig själv, hade min pappa eller mamma legat där och varit sjuka så hade jag inte klarat av att vara så förstående.

Jag får rådet av mina kollegor att hela tiden fundera på vad som är viktigast och vad kan vänta. Vissa saker kan faktiskt vänta en halvtimme och det finns personal dygnet runt så det som jag inte hinner det får någon annan ta över. Och det är så det fungerar, man hinner inte allt helt enkelt. Igår hade jag massor, ronden kom sent och det bestämdes att två av mina patienter skulle opereras akut. Jag hörde mig för med kirurgerna i vilken ordning de skulle operera så jag kunde prioritera rätt. Och jag var själv väldigt nöjd med mitt arbete under dagen, den av mina patienter som var först till operation var klar när kvällspersonalen gick på. Men ändå så stressar kvällssköterskan upp sig och är sur och grinig och man känner genast att man inte har gjort något bra jobb för att man inte har hunnit med att göra klart båda patienterna...tråkigt... Jag förstår att hon blev stressad men det var låååångt kvar innan den andra patienten skulle till op, första hade ju inte åkt ner än...men, men, alla är vi olika. Jag beslutade mig för att skaka av mig sköterskans stress och irritation över det som inte hunnits med och gick hem och hade en skön söndag kväll!

Det är verkligen inte värt att stressa upp sig och arbeta som en galning, vem tar hand om mig sen när jag inte orkar mer, inte mina kollegor, inte min chef, utan mina anhöriga, så dessa ska jag lägga min kraft på!

Mina ord för dagen är: Man gör ett bra jobb även om man inte hinner med allt! 

Just ja, höll på att glömma, min detox-kur. Den fortsätter, har inte märkt några underverk än. Det som är nytt är att jag börjar tröttna på smaken, hade varit bättre om man kunde köpa två mindre flaskor med olika smaker så man kunde variera. Tror att jag har tagit ungefär halva kuren nu, ser så ut på flaskan i alla fall. Ska bli intressant om det kommer bli någon skillnad eller om det är bullshit...