Systerkarin

Usch vad dagarna springer iväg... Jag jobbar, och jobbar och jobbar... Är det alltid massa intriger och tjafs på jobben? Hmm, verka rinte bättre. Det är ganska så intressant utifrån min position jag har nu som inhyrd syrra. Jag är med i det hela men ändå utanför om ni förstår vad jag menar. När jag inte orkar lyssna och bry mig kan jag bara stänga av, jag vet ju att jag inte kommer vara där längre än två veckor till. Skön känsla på så sätt att jag lär mig att se saker och ting distans och inte angagera mig direkt uten ta ett steg tillbaka, titta på det hela och sen fundera om jag vill vara en del av det eller om det inte är värt det. Jag lär mig att bry mig om det som jag "måste" bry mig om och angaera mig i. Vissa konflikter rör bara andra men man har ändå dragits in i det för att man var på fel plats vid fel tidpunkt om ni förstår vad jag menar. Jag har även detta veckan fått se bra ledarskap men också uselt. Tänk vad en ledarfigur kan styra sin personal, som i det här fallet späda på en händelse som inte hade behövt bli så stor, tror jag, om ledaren hade aggerat annorlunda. Det är intressant det där med gruppfigurer, roller och ledare.

Jag vill lyfta tanken om en själv. Det är viktigt att man ser sig själv, att man tänker utifrån hur man själv har aggerat och vilken tanke som föranledde aggerandet. Är tanken god så har man aggerat utifrån ett gott syfte, då kan ingen komma och säga att man gjort fel. Om något blir galet och man tar tag i det direkt när man inser detta så är det en god handling.

Jag tror på mig själv, jag är en duktig sjuksköterska, tänk bara om landsting och kommun kunde ge lite mer pengar resurser för att kunna ge våra amlinar ett värdigt slut. Men, det är väl en utopi??